Belgian 1610-1690 David Teniers Gallery Flemish painter. His father, also named David Teniers (1582 ?C 1649), was a painter of primarily religious subjects. The younger Teniers was highly prolific and is best known for his genre scenes of peasant life, many of which were used for tapestry designs in the 18th century. He was brilliant at handling crowd scenes in an open landscape and adept at characterizing his figures with a warm, human, and often humorous touch. As court painter to the archduke Leopold William, he also made many small-scale copies of paintings in the archduke collection; engraved and published as Theatrum Pictorium (1660), they constitute a valuable source as a pictorial inventory of a great 17th-century collection.  Related Paintings of David Teniers :. | The Hustle-Cap | Drei musizierende Bauern | Dulle Griet | gambling scene at an lnn | Two Drunkards |
Related Artists:
GHERARDO DI GIOVANNI
Italian miniaturist, Florentine school (active 1460-1497)
James Abbott Mcneill Whistler
American Tonalist Painter and Printmaker, 1834-1903, He was an American-born, British-based artist. Averse to sentimentality and moral allusion in painting, he was a leading proponent of the credo "art for art's sake". His famous signature for his paintings was in the shape of a stylized butterfly possessing a long stinger for a tail.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.